Innan jag börjar min egentliga forskning kring brukets historia, kommer här en liten kort inledning av den jubileumsskrift ”Utansjö bruk 100 år” som varje anställd fick var sitt exemplar av år 2000.

Ett gammalt bruk...

I Utansjö har det funnits ett bruk av något slag sedan början av 1700-talet. Köpman David Halenius från Sundsvall fick 1738 Bergskollegiets privilegium att anlägga en stångjärnshammare i Utansjö. Tre år senare utökades verksamheten med en spiksmedja. Den herrgård som ännu idag finns kvar, nu som bostadsrättsförening, byggdes av David Halenius 1765. Bruket såldes år 1767 till Erland Noreén. Verksamheten fungerade bra fram till 1772 då bruket mer eller mindre jämnades med marken av en svår eldsvåda. Bruket byggdes upp igen och verksamheten återupptogs. Ägarskapet skiftade ofta genom åren. Den siste ägaren var Baltzar Julius Ernst von Platen, en son till Göta kanalbyggaren. Han avslutade järnhanteringen år 1878 efter att den pågått i 140 år. Därefter bedrevs endast jordbruk i nära tjugo år.

...och ett nytt

I slutet av februari 1896 träffades ett antal representanter för ett tiotal av Ådalens större sågverk. De planerade att anlägga en cellulosafabrik utefter Ångermanälven. Deltagarna enades om projektet och bestämde att en utredning om lokalisering skulle göras. Man tillsatte en kommitté under ordförandeskap av ”Konsuln och Riddaren F H Versteegh, Sanvikens Sågverks AB”. Kommittén inbjöd två ingenjörer, C M Hjertsing och G Hartmann, som sakkunniga. De båda, tillsammans med ytterligare personer gjorde studiebesök i Norge. Efter detta kom man fram till att det var en sulfitfabrik man skulle bygga. Ingenjör Hjertsing gav, vad gällde lokaliseringen, obetingat företräde åt Utansjö. Utansjö Bruk hörde sedan 1894 till Sandvikens Sågverk AB men Fritz Versteegh förklarade att han var villig att sälja mark och vattenrättigheter till det nya bolaget för 65 000 kronor.

I villkoren ingick att köparen skulle ta över ansvaret för gamla och fattiga i Utansjö. Den 1 november 1897 hölls konstituerande bolagsstämma med intressenter för Utansjö Cellulosa Aktiebolag. Inte mindre än femtonbolag deltog i projektet. Alla hade skogsegendomar med sågverk i Ådalen. Tre stora ägare utkristalliserades genast, Sandviken, Kramfors och Graninge med respektive 40, 30 och 20 procent av de ursprungliga 240 aktierna. Projektkommittén var nu bildad till en interimsstyrelse och man hade anställt Nils Hansson som disponent och verkställande direktör för bolaget. Hansson projekterade en sulfitfabrik med en kapacitet av 10 000 ton massa per år.

Sedan kunde man läsa i lokaltidningen Västernorrlands Allehanda: ”Själva anläggningen kommer att upptaga ett komplex av inte mindre än nio byggnader. Anläggningen beräknades kosta 1 390 000 kronor exklusive rörelsekapital. Under 1898 sattes arbetarna med anläggningen igång och den 20 mars 1900 startades fabriken. Det var den tredje massafabriken i länet vid denna tid. Första året producerade man 5 911 ton massa.”