En gammal styrman berättar

Jag heter Charlie Björkman, är Skåning och 67 år gammal, stack till sjöss när jag var 14.5 år. Här kommer lite upplysningar om hur livet kunde vara på en skuta av Ingers storlek.

Hon lastade 530 ton och lasten kunde bestå av pappersmassa, cement, kalksten, bräder, massaved o.s.v. när vi seglade med massaved då lastade vi 1.100 kubikmeter med hälften som däckslast, det var många lastbilslaster eller hur.Traderna vi gick på var Östersjöländerna och även Västkusten.

Det jag berättar om här beskriver hur fakta och förhållanden var i slutet av 50-talet och början på 60-talet, jag seglade med Inger 1957-1963.En ”normal” besättning bestod av skeppare (kapten), bästeman (styrman) och en jätteviktig person nämligen kocken, en matros, en lättmatros och två jungmän.Besättningens storlek och kvaliteten på maten var varierande beroende på ägarnas vilja och möjligheter att släppa till pengar, i skutkretsar snackades det ofta om snåla bohuslänningar.

Navigationsutrustningen vi hade var kompass, sjökort, pejlskiva, radiopejl och en släplogg som angav hur långt vi hade seglat under en viss tid.Säkerhetsutrustningen bestod av en livbåt och ett antal nödraketer. 1960 fick vi gasoleldat kylskåp och radiotelegrafi ombord, modern teknik hade erövrat Inger.Hon gjorde 7 knop under normala förhållanden, men kunde skrämmas upp till nästan 8 knop när vindar och strömmar var gynnsamma och med alla seglen uppe.

Arbetstiden var 9 timmar/dygn om vi låg i hamn hela dygnet och 9 eller 15 timmar under de dygn vi anlöpte eller avgick en hamn och alla övriga dygn till sjöss, detta var avtalsenliga tider och var ej övertidsberättigade.Matros, lättmatros och jungmännen bodde i skansen som var ett utrymme längst fram under däck och var ca 20 kvadratmeter stort, uppvärmningen av skansen åstadkom vi med en liten kamin som stod centralt i skansen vid ett skott och vi eldade den med ved och kolbriketter och vi sov i detta utrymme.

För att hålla oss rena fanns ett tvättställ i skansen men inget varmvatten, det fick vi värma på kaminen, men låg vi till sjöss då hade vi varmvatten, nämligen kylvattnet från maskin, vi hade en pytts (hink) i ett rep som vi slängde ut längs med utsidan och fångade upp det varma kylvattnet.Våra kläder fick vi tvätta i pytsar på däck och varmvattnet fick vi från maskin.

Jag gick ombord på Inger första gången i mitten av april 1957 när hon låg i Borgholms hamn och skulle börja som jungman, jag var då 14,5 år och fick inte mönstra på, utan jag blev registrerad som passagerare i skeppsrullan, varför jag fick börja vid så unga år berodde på att min far mönstrade på som bästeman och som lovade skepparen att jag skulle klara av sjölivet och därmed ställdes det högre krav på mig än på dem andra i skansen, det var en hård men rolig skola.

Min första månadslön var 270:-/månad, men jag hade ju både mat och husrum, så man fick inte klaga.En höst hade vi med oss två journalister från Härnösand en från NN och en från VA. Jag är gift med tjej från Utansjö och har vistats många somrar på Svartnoranäset och inne i Norafjärden. Jag och min familj bor nu i Smålandsstenar som är ett samhälle präglat av småindustri och som har varit väldigt expansivt fram till finanskrisen.

Lokalhistoria Högsjö socken