Bio och semesterresa lyx för låglönegrupp

Hjälpkokare Ove Schärman i cellulosafabriken Utansjö, 27 år och med en familj om hustru och två små barn, tjänade i fjol 8.800 kronor. Utansjö ligger i det "Röda Ådalen" några mil från Härnösand på den ångermanländska landsbygden. Det är Versteegh-koncernen som äger fabriken och produktionen går huvudsakligen på export till England och Usa. Den internationella krisen har satt sina spår. I november permitterades 15 man och driften är begränsad. Det finns ingen chans till övertidsjobb, vilket annars är låglönegruppernas möjlighet till påfyllnad på den låga inkomsten.

Andra chanser till extrajobb är små eller obefintliga och kvinnornas möjligheter att få förvärvsarbete är starkt begränsade. Man är kort sagt hänvisad till de inkomstmöjligheter cellulosafabriken ger. Men hur klarar man 4 personers hushåll på en inkomst, som ligger under 9000 kronor per år?

Det är svårt, säger fru Barbro Schärman, men det måste ju gå! Värst är otryggheten, man vet ju inte när det kan bli ytterligare permitteringar. Ove var permitterad en månad i fjol och 14 dagar till jul- och nyårshelgerna. Och jag kan ju inte vara från hemmet, de små måste ha sin passning. Just nu är de båda barnen, 2-åriga Lise-Lotte och 1-åriga Marie hos mormor i Kramfors för att mamma Barbro skall få ta igen sig lite efter de täta barnsängarna. Hon har just i dag varit inne i Härnösand hos doktorn för observation. Det är både arbetsamt och dyrt att ha så lång väg till doktorn för från sjukkassan.

Ove Schärman arbetar treskift. I morse klockan 6 kom han hem efter att ha jobbat natt. Efter några timmars sömn på förmiddagen blir det att sätta igång vedhuggning. Den milda vintern är fin, säger han, det går inte åt så mycket bränsle. Man får lite mer ledigt. Familjen bor i en av bolagets ganska nybyggda 2-familjsvillor. Det är enplans tegelhus, utplacerade i två rader med en mindre trädgårdstomt runt varje hus. Månadshyran är 83 kronor för två rum och kök samt hobbyrum i källaren. Till det beloppet skall läggas bränslekostnad samt avgift för vatten och ström. Ved får man hugga i bolagets skogar för 3 kronor per kbm, till vilket pris man bör lägga förlusten av en stor del av fritiden, som på höstarna går åt att fylla det nödvändiga vedbehovet.

Trots att husen är ganska nybyggda är det kallt och dragit här, säger Ove Schärman. Så bränslekostnaderna blir ganska höga. Jag räknar med att hyran inklusive allt går upp till cirka 2200 kronor om året. Mat och annat till hushållet - tvättmedel blir en stor post i en småbarnsfamilj - drar i runt tal 4100 kronor om året, räknar fru Barbro ut. Det räcker inte till några matutsvävningar, man får köpa det billigaste man kan komma över. Kläder till barnen syr fru Barbro själv och även någon klänning eller kjol för eget behov. Av släktingar får man en del som går att sy om. Men kostym till maken och vinterkappa till sig själv måste man köpa, och det får bli vart tredje år eller så.

Barnbidraget - sammanlagt 800 kronor per år - är hjälpen till sådant. Så får man familjebostadsbidrag med 900 kronor om året (bostadsbidrag jämte bränsletillägg), och det kan väl hända att även det får gå till någon större klädutgift ibland. Fick man inte dessa förmåner, så klarade man sig inte. Högerledarens attack mot dessa ting och andra socialförmåner är föga populär i familjen Schärman. Men låt oss göra en budgetsammanställning, så blir det lättare att följa med i räkneoperationerna. På plussidan har vi löneinkomsten om 8800 kronor samt 400 kronor i arbetslöshetsbidrag under ermitteringstiden i fjol och vid helgerna. Vi har barnbidragen, 800 kronor, samt familjebidraget, 900 kronor. Sammanlagt gör detta en tillgänglig bruttosumma av 10 900. På utgiftssidan återfinnes hyran, 2200 kronor, skatten 1970 samt hushållet 4100. Fackföreningsavgift och livförsäkringspremie går upp till 260 kronor om året. Avbetalning på bosättningslån drar 400 kronor per år. Allt tillsammans gör en utgiftssumma per år om 8930, dvs. i runt tal löneinkomsten från Versteeghs bolag.

De återstående 1900 eller ca 160 kronor i månaden är familjens "lyxöverskott", det belopp som skall betala förnödenheter utöver det livsnödvändiga. Ja, var skall gränsen dras mellan "lyx" och "nödvändigheter"? Radiolicens, cigaretter, tidningar, något biobesök, resor till Härnösand och till mormor i Kramfors, toalettsaker och andra personliga ting, är det "lyx"? Telefon, något restaurangbesök eller semesterresor räcker det inte till. Vem vill beteckna sådant som "lyx"?

Cyklar skulle man behöva, men har inte haft råd att skaffa sig, än mindre moped. Bil är för familjen Schärman en ouppnåelig dröm.- Vi har varit gifta i tre år nu, men ännu har vi inte haft råd att utnyttja semestern till någon resa, säger Ove Schärman. Så den brukar vi tillbringa här hemma. Någon gång tar vi bussen till Kramfors någon mil härifrån, och blir en vecka hos Barbros föräldrar, det får bli semestertrippen för oss. Tre hela ograverade veckor med barnen är emellertid för mig härliga veckor. Barnen ger tillvaron en mening. Däri instämmer fru Barbro oförbehållsamt. Tack vare dem blir slitet, sparandet och knåpandet en meningsfylld detalj i strävan efter att ge dem det bästa möjliga. Men nog går man och önskar sig lite större resurser, hur det nu skall gå till?

Ja. Hur skall det gå till? Vi ställer frågan till ordföranden i avdelning 5 av Pappers, Axel Pettersson, där Ove Schärman är medlem. På Utansjögården - den vackra bygdegården som hyrs av Folkets Hus-föreningen - har avdelningen sin expedition. Där sitter Axel Pettersson och delar ut arbetslöshetsunderstöd när vi träffar honom. Av avdelningens 273 medlemmar är för närvarande 15 permitterade. När de kan återanställas vet ingen. Inget jobb finns det i skogen och kommunen har inga beredskapsjobb i gång. Man får gå där och "stämpla".

- Om driften hade varit i gång för fullt, så skulle Schärmans inkomst från bolaget legat mellan 10 000 - 11 000, kommenterar Axel Pettersson när Aktuellt-medarbetarna lägger fram siffrorna.

Med detta vill han ha sagt att avtalet inte är så dåligt. - Jag skulle tro, säger han, att inkomstgenomsnittet vid fabriken ligger på cirka 10 000. Och ändå är det så, att bolaget tolkar det tänjbara avtalet i "underkant". Inga överlöner betalas och ingen övertid förekommer. De föreliggande avsättningssvårigheterna för bolagets produkter gör att det inte var något särskilt lysande år i fjol. Men miljonären Versteegh står sig givetvis gott ändå.

Axel Pettersson har inget recept på hur lönerna inom branschen skall kunna höjas mera avsevärt. Det nya avtalets möjligheter från eller till vill han inte tolka än. När den eventuella omsättningsskatten kommer på tal säger han: - Blir den till verklig nytta i sysselsättningskrisen, så har vi nog inget emot en oms. Men samtidigt skulle jag vilja säga, att försvarskostnaderna börjar komma upp till oroväckande belopp. Jag ä ringen försvarsfiende. Men nog tycker man att försvarets medelsanvändning skulle behöva granskas. Då och då läser man i tidningarna om repövningar och sådant, som inte verkar särskilt rationellt ordnat. Slöseri med skattepengarna oroar folk med små inkomster.

Som en inte ovanlig meningsyttring ur folkdjupet får Axel Petterssons åsikt om omsättningsskatt och försvarskostnader stå som avslutningsvinjett till denna bild ur Välfärds-Sverige, där ingen lider verklig nöd, men ganska många ändå har det rätt knapert. Det finns mycket att göra än för människor med socialt samvete och politisk vilja!

Denna artikel är hämtad från Aktuellt i politik och samhälle nr 5 15 mars 1959.

Ove Scherman var född 1932 24/6 och avled 1998 4/6 i Nykvarn, Turinge (Södertälje).

Lokalhistoria Högsjö socken