Konfirmation i den Svenska kyrkan

Konfirmationsgudstjänsten betraktas vanligtvis inte som ett sakrament i Svenska kyrkan, men konfirmation är en bekräftelse av dopet och förutsätter därför att konfirmanden är döpt. Om konfirmanden inte är döpt då konfirmandtiden börjar, kan dopet äga rum under konfirmationstiden. Svenska kyrkans konfirmationsgudstjänst har haft många olika innebörder under de senaste femhundra åren. Kort tid senare började pietismen fästa stor vikt vid personliga omvändelseupplevelser, och biskop Jesper Svedberg började att, på privat initiativ, uppmuntra ett slags konfirmationsgudstjänster ledda av präst istället för biskop, under vilka tonåringar fick bekänna sin personliga tro på Jesus. Genom 1686 års kyrkolag kom tillträde till nattvarden (nattvardsadmission) att reserveras för personer som behärskade Martin Luthers lilla katekes utantill, men inledningsvis kallades denna gudstjänst inte för konfirmation. En officiell konfirmationsgudstjänst återinfördes i Svenska kyrkan 1811, och kombinerade funktionen av personlig bekännelse och tillträde till nattvarden. Martin Luthers lilla katekes avskaffades som konfirmandläromedel i slutet av 1960-talet. I början av 1970-talet ändrade Svenska kyrkan sina bestämmelser, så att alla döpta fick tillträde till nattvarden, och konfirmationsgudstjänsten förlorade därför sin funktion som nattvardsadmission. Konfirmationsgudstjänstens funktion som bön om den helige Andes vägledning förstärktes stegvis 1942 och 1986. (Wikipedia)

I Högsjö kyrkoarkiv finner vi första konfirmationsboken från 1882-1894 följt av 1895-1907, 1908-1929, 1929-1964 samt 1965-1992. Mellan 1882-1891 var medelantalet konfirmander 43 och 1892-1900 var medelantalet 72, en klar ökning alltså. Det borde vara i takt med industrialismen i Högsjö kring orterna Utansjö, Rö och Ramvik men vid en titt mellan dessa år så är det inte så många barn från dessa orter som man skulle tro. Jag kommer att återkomma närmare om det.

År 1889 börjar ett tiotal andra barn från närliggande församlingar att konfirmera sig i Högsjö och bara ett fåtal barn i denna församling i andra grannförsamlingar. De bodde bl.a. i Utansjö, Vålånger och Rö för att nämna några.