Tillförordnade landsfiskalen i Högsjö distriktet, Gunnar Bergström, hade fått ett telefonsamtal från Utansjö bruk tidigt på morgonen den 29 juli 1939. Han begav sig med det samma till platsen för utredning angående olyckan. När han kom fram till Mörtsjön som låg ungefär 300 meter från allmänna vägen genom Utansjö, fick han reda på att kroppen hade påträffats ungefär 20 minuter efter att olyckan hade inträffat. Den låg cirka 50 meter från stranden på omkring 2 meters djup. Extra provinsialläkaren Ivar Sigge från Ramvik hade också tillkallats till olycksplatsen och hade försökt sig på återupplivningsförsök under närmare en timmes tid utan resultat.

I landsfiskalens närvaro hade också polismannen Arne Söderberg från Älandsbro tillkallats för att höra vittnen. Den förste som nämns i protokollet var fabriksarbetaren Axel Edin. Han, tillsammans med arbetarna Edvin Bergman, Eskil Johansson, Ingvar Öberg, Tore Lundqvist och Verner Vansulin, samtliga från byn, hade fått i uppdrag av byggmästaren Henrik Fabian Nordqvist att iordningsställa badbryggor vid badplatsen. Lördagen den 29 juli på morgonen hade arbetarna samlats på arbetsplatsen för att utföra arbetet med de tidigare gjorda bryggorna av bräder att montera plåttunnor som skulle utgöra pontoner och sedan fraktas ut i vattnet och förankra dem.

Vid ankomsten till arbetsplatsen fattades en del spik varför Eskil Johansson hade begett sig till fabriken för att hämta dem och under tiden hade Bergman och Edin börjat att iordningsställa en del till pontoner åt bryggorna med avsedda tunnor. Lundqvist, Öberg och Vansulin hade under arbetets gång varit iförda endast badbyxor och de hade beslutat sig för att bada utanför arbetsplatsen och alla tre hade simmat ut på djupt vatten. Edin hade observerat att Vansulin hade simmat 10 meter längre ut än Lundqvist som i sin tur befann sig en bit från Öberg.

Efter en stund hade Edin plötsligt hört att Vansulin ropade upprepade gånger på hjälp och förstod då att han höll på att drunkna. Lundqvist simmade omedelbart ut till Vansulin där han befann sig och försökte att hjälpa honom att hålla sig flytande men han hade inte kraft nog utan var tvungen att simmade iland för att själv inte drunkna. Vansulin hade försvunnit under vattenytan innan Lundqvist hade simmat därifrån och därefter inte varit synllig. Även Edvin Bergman kom nu till undsättning och försökte att dyka efter Vansulin återfann honom inte.

Strax därpå hade kontoristen Robert Sahlström och några andra personer kommit till platsen, som troligen hade hört Vansulins rop på hjälp, varefter dessa hade fortsatt att leta efter honom. Efter 10 minuters sökande hade man påträffat Vansulin och fört honom till land varefter doktor Ivar Sigge, som hade tillkallats, försökte att återuppliva honom utan resultat. Edin uppgav till slut, så vitt han kände till, att Vansulin, Lundqvist och Öberg inte haft någon tillåtelse av förmannen att lämna arbetet på det sätt de hade gjort.

Nu förhördes kontoristen Robert Sahlström som berättade att han på morgonen den 29 juli hade varit sysselsatt med arbete å den s.k. gamla herrgården. Vid klockan 06.45-tiden hade han plötsligt hört rop från badplatsen i Mörtsjön, belägen vid dess södra ände och cirka 400 meter från den plats där Sahlström hade uppehållit sig. Han hade anat att någon olycka hade inträffat, hade han skyndsamt rott till platsen tillsammans med snickaren Gustav Åkerlund och reparatören Alfred Höglund. Han fick upplysning av de som var på stranden att arbetaren Erik Verner Vansulin hade begivit sig ut i vattnet för att bada och troligen drabbats av kramp och sjunkit.

Sahlström hade då tillsammans med några av dem rott ut till den plats där Vansulin skulle ha sjunkit. Han hade först gjort ett flertal dykningar men då vattnet var så grumligt kunde han inte hitta honom. Så småningom hade de dock påträffat kroppen ungefär 40 meter från land på ett djup av cirka 2 meter. De hade då genast rott iland Vansulin, som var tillsynes livlös, varefter de hade försökt att återuppliva honom med konstgjord andning. Efter någon minut hade tillkallande provinsialläkaren Ivar Sigge anlänt och fortsatte upplivningsförsöken under ungefär 45 minuter utan resultat.

Arbetaren Tore Lundqvist hade varit bland dem, som fått i uppdrag att iordningsställa förenämnda pontonbryggor. Då de vid 06.40-tiden hade blivit utan sysselsättning för en stund, hade han själv, Vansulin och Gottfrid Öberg beslutat sig för att bada då de var iförda badbyxor under arbetets gång. Vansulin hade simmat först och Lundqvist 10 meter bakom honom och Öberg ett stycke närmare land. Då de simmat en stund vände de om och simmade mot land när Lundqvist plötsligt hörde Vansulins rop på hjälp. När han vände sig om iakttog han Vansulin viftat med armarna ovanför vattnet och visat tecken på att vilja sjunka.

Han simmade snabbt fram till honom och i samma ögonblick som han kom kom fram sjönk Vansulin under vattnet. han hade då lyckats få tag i Vansulins ena handled och hand hade då krampaktigt gripit tag i Lundqvist och drog med honom ner under vattenytan. Så småningom lyckades han göra sig fri men hade då varit så utmattad att han inte orkade med ytterligare räddningsförsök utan var tvungen att simma i land. Därefter hade ytterligare personer anlänt tillplatsen och efter omkring 10 minuter lyckades man få upp Vansulin ur vattnet men var emellertid då, enligt vad sedermera visade sig, redan död.

Kamrer C Flodin hade uppgivit att arbetet ifråga utfördes för bolagets räkning. Ingen av arbetarna hade fått något löfte om att avvika från arbetsplatsen och att de därför hade brutit mot arbetsföreskrifterna då de lämnade arbetet för att bada.

Sedan förhörde fjärdingsmannen Alfred Johansson ytterligare personer och byggmästaren Henrik Fabian Nordqvist berättade att han hade sin anställning som arbetsledare vid fabriken, hade fredagen den 28 juli 1949 beordrat arbetarna Edvin Bergman och Axel Edin att iordningställa några pontonbryggor som varit upplagda på stranden vid badplatsen å Mörtsjöns södra ände.

Då bryggorna samtidigt skulle förankras ute i vattnet hade han beordrat ynglingarna Ingvar Öberg, Tore Lundqvist, Uno Andersson och Verner Vansulin till platsen för att vara Bergman och Edin behjälpliga. Deras arbete hade i huvudsak bestått att i baddräkterna vada ut i vattnet och dra ut bryggorna. Då arbetet inte hade kunnat utföras för dagen, fick de order om att fortsätta på morgonen efter vid pass kl 6. Klockan 07.15 hade en av ynglingarna kommit springande till fabriken och uppsökt honom och sagt att Verner Vansulin förolyckats genom drunkning. Byggmästaren cyklande snabbt upp till platsen där draggningarna efter honom redan varit igång. Efter en stund hittade man kroppen cirka 50 meter från stranden på 2 meters djup.

Man förhörde även fabriksarbetaren Gustav Edvin Bergman boendes i Veda och Gottfrid Ingvar Öberg i Utansjö, vilka båda arbetade på bruket, lämnade samma vittnesuppgifter som ovan.

Handlingen finns bevarad i brukets arkiv på NIN, Härnösand.

Lokalhistoria i Högsjö socken 1898-2008