Den välkända ”Vita Raden” vid Utansjöfabriken har med åren blivit väldigt kort. De ursprungligen tolv arbetarbostäderna har nu decimerats till två. Så småningom rivs dessa också, åtminstone den dag när inga människor bor där längre.

Inför detta förgängelsehot har Åke G Larsson, Härnösand, väckt ett förslag, som går ut på att rädda dessa redan smått kulturhistoriska byggnader åt eftervärlden. Åke G Larsson tycker, att de kvarvarande arbetarbostäderna, eller åtminstone någon av dem, bör flyttas till Murberget och förses med tidstypiskt möblemang. Allt på Graningeverkens bekostnad!

De två återstående ”proletärhusen” i Utansjö har mer nä 80 år på nacken – eller nocken. De uppfördes i samband med fabrikens tillkomst runt sekelskiftet. Husen genomgick dock en grundlig renovering i början av 50-talet. Bl.a. installerades då tvättrum med vattenklosett. Vatten och avlopp fanns redan. I vinkel mot ”vita raden” låg ”röda raden” på fem-sex byggnader. Samtliga dessa är rivna. – I ett av husen i röda raden hade jag min första bostad som anställd vid Utansjöfabriken, berättar Kalle Nordstrand, Pappers fackordförande på platsen. – Här bodde jag och min familj i ett rum och kök med järnspis, för 50 kronor i månaden. Nära hade vi på den tiden till både kiosk och lanthandel. Ved, inte särskilt billigt, fick vi köpa genom bolaget. Jag minns, att jag skaffade mig eget vedtag, och högg själv, för att förbilliga uppvärmningen.

– Jag jobbade i pannhuset på den tiden, fortsätter Kalle. Det hände ibland, att man tog med sig några kolstycken i unika, när man gick hem på kvällen. Det räckte till nattfyren. Men spisen tog stryk förstås, av koleldningen. När man knallade hem från nattskiftet, hände det till och med att man tog med sig kol i en större kasse… En del dramatiska händelser har under tiderna lopp timat i gamla arbetarbostäderna. T.ex. i samband med arbetskonflikten 1909 då elva familjer, enligt uppgift, blev vräkta. Många av dem som ställts på bar backe fick tillfällig bostad i Folkets hus. ”De som blev vräkta från sina bostäder fick en viss ekonomisk ersättning av företaget” berättar Lena Jonsson i sin historik över Pappers avdelning 5. ”En vräkning från två rum och kök var värd 52 kronor i ersättning, ett rum och kök var värd 26 kronor.”

Husen i ”vita raden” hade på övervåningen två lägenheter å två rum och kök. I bottenplanet fanns två lägenheter på ett rum och kök, plus två s.k. järnspisrum. Till varje lägenhet hörde också uthusutrymmen, en bod och en vedbod. Trappor, långa som höstregn, ledde upp till bostäderna på övervåningen. – Jag minns hur noga tanterna var med att skura de här trapporna och pryda dem med trasmattor, berättar Kalle. Fem personer, varav fyra pensionärer, är fortfarande permanent boende i de kvarvarande. – Men så snart de blir tomma, kommer de att rivas, tror Utansjöfabrikens byggmästare Håkan Forslund.

Hur stor är då chansen, att husen återuppstår igen, på Murbergsmuseet? Inte särdeles stor, kanske. För det första blir det en dyrbar historia. Månne Graningeverken vill göra Åke G till viljes och lätta på plånboken…? Och om så skulle ske – är Murberget redo att ta emot kåkar från Utansjö? – Jag vill väl inte svara kategoriskt nej, säger landsantikvarie Tommy Puktörne. Men vi har redan så pass många hus, 100 stycken, att ta hand om. Dessutom är ju strävandena i dag att bevara gamla byggnader i deras ursprungliga miljöer.

Västernorrlands Allehanda 1980-talet.

Lokalhistoria i Högsjö socken 1898-2008